Samlingen

Prins Eugens konstsamling

Vid prins Eugens död (1947) var hans konstsamling en av de största privatägda i Sverige. Samlingen präglas av prins Eugens personliga smak och består främst av svensk konst, innefattande såväl måleri – som utgör dess huvuddel – skulptur, handteckning, grafik, konsthantverk och medaljkonst. Idag består samlingen av omkring 7 500 verk.

Prinsen var verksam som samlare under en period av sextio år. De första inköpen gjordes i Paris år 1887 då landskapsmålningar av Per Ekström och Hugo Birger förvärvades. Det sista verket inköptes 1947 och var Carl Eldhs bronsskulptur Den unge Linné som är placerad i den så kallade Linnérabatten väster om Slottet.

Under sin studietid i Paris åren 1887 till 1889 kom prins Eugen i kontakt med några av de tongivande konstnärerna i sin generation. Med tiden kom han att stå nära denna grupp som 1886 bildat Konstnärsförbundet. Flera av dessa konstnärer, exempelvis skulptören Per Hasselberg och målarna Anders Zorn och Richard Bergh, är väl representerade i prinsens samling. En av Konstnärsförbundets tidiga ledargestalter, Ernst Josephson, är också rikt företrädd med inte färre än 11 oljemålningar samt ett stort antal teckningar. Andra konstnärer ur denna generation vars verk ingår i samlingen är Nils Kreuger, Eugène Jansson och Bruno Liljefors. Den konstnär som representeras med flest verk är Konstnärsförbundets ordförande Karl Nordström – det femtiotal verk som Waldemarsudde äger av hans hand vittnar om den betydelse som prinsen tillmätte honom.

Fokus på sin samtid

I sitt samlande inriktade sig prins Eugen framför allt på sin egen samtids konst och han köpte ofta nyligen utförda verk. Det var inte bara etablerade konstnärer som kom i fråga utan också mer oprövade konstnärskap. Prinsen köpte ofta verk direkt av konstnärerna men även på utställningar och genom konsthandeln. I samlingen finns även verk av konstnärer som idag är mer eller mindre bortglömda, exempelvis Tranåskonstnären Herman Norrman, av vilken det finns inte färre än 25 verk. En konstnär från 1800-talets andra hälft som under sin livstid inte rönte några framgångar men som idag ses som betydande är Carl Fredrik Hill, som är representerad med två verk.

Från slutet av 1800-talet och fram till att prinsens hem på Waldemarsudde stod färdigt år 1905 utökades samlingen i relativt långsam takt, för att under 1910-talet, och särskilt efter år 1913 då Galleriet på Waldemarsudde stod färdigt, växa betydligt snabbare. När nya ideal gjorde sig gällande betraktade prins Eugen även dessa med öppna ögon. Vid sidan av de egna generationskamraternas konst utgörs en väsentlig del av samlingen av verk av de tidiga svenska modernisterna som Isaac Grünewald, Leander Engström och Gösta Adrian-Nilsson (GAN).

Även efterföljande konstnärsgenerationer omfattades av prins Eugens intresse. Den så kallade Nya sakligheten under 1920-talet företräds av konstnärer som Otte Sköld och Arvid Fougstedt. Prinsen tilltalades även av det fria expressiva färgspråket hos målare som Eric Hallström och Sven X:et Erixson på 1930-talet. Vad rör kvinnliga konstnärskap så är de i minoritet i prinsens samling, något som är betecknande för många konstsamlingar från samma tid. Konst av kvinnor utgör mindre än 10 % procent av samlingen; Hanna Pauli, Julia Beck, Anna Boberg och Vera Nilsson är några av de konstnärer som är representerade.

Samlingens karaktärsdrag

Den dominerande motivkategorin i konstsamlingen är landskap och den dominerande tekniken olja, men det finns också en hel del stilleben och porträtt. Dessa sistnämnda avbildar ofta en nära vän och/eller konstnärskollega till prins Eugen. En porträttmålare som är väl representerad i samlingen är Oscar Björck, en av sin tids mest anlitade porträttörer och också en nära vän till prinsen.

De nordiska ländernas konst finns också representerad i samlingen. Som exempel kan nämnas verk av såväl norrmännen Edvard Munch och Henrik Sörensen som dansken Viggo Johansen. Från de utomnordiska länderna märks bland andra förvärven av Pablo Picasso, André Derain och Robert Delaunay. En fransk konstnär som är representerad med ett antal verk är André Lhote, vars kubism påverkade prinsen i arbetet med den fyrtio meter långa fresken Staden vid vattnet i Stockholms stadshus (avslutad 1922).

Allkonstverket Waldemarsudde

På Waldemarsudde skapade prins Eugen ett allkonstverk där inomhus och utomhus hör ihop och utgör varandras fortsättningar. Till konstsamlingen hör också de skulpturer som finns placerade i Waldemarsuddes park. Bland de svenska skulptörer vars verk ingår kan nämnas Carl Milles, Carl Eldh, Teodor Lundberg och Bror Hjorth. Fransmannen Antoine Bourdelles Herakles pryder terrassen på nordsidan av slottsbyggnaden och hans landsman Auguste Rodins Tänkaren är placerad på slottsterrassen, där även en bronskopia av den antika Nike från Samothrake finns.

Efter prins Eugens död 1947 har endast ett fåtal verk tillförts samlingen. Den accession som har ägt rum, har skett dels genom gåvor som exempelvis det verk av August Strindberg som skänktes till museet 1979, dels genom inköp för att komplettera redan representerade konstnärskap, som då målningar av Peder Severin Krøyer och Mina Carlson-Bredberg införlivades i samlingen på 1970-talet. Den senaste större donationen gjordes till minne av Märta och Runo Ahlqvist 2016, då museet mottog sju oljemålningar och tre litografier utförda av Olle Olsson Hagalund.