Sommaren 1913 hyrde prins Eugen in sig i prästgården i den lilla byn Örberga, som är belägen vid Vätterns strand, söder om Vadstena. I det östgötska slättlandskapet fann han den inspiration och förnyelse som han sökte – det öppna kulturlandskapet, de vida himlarna över Vätterns blåa vatten, det fantastiska ljuset – allt samverkade på ett tilltalande sätt.

Till sina konstnärsvänner Ellen och Teodor Lundberg skrev han:

Jag skulle önska er att ha en så lyckad vistelseort som jag har funnit här på denna härliga kulle, där alla världens rågskylar stämt möte för att i långa gyllene rader promenera ner till det blåa vattnet. Här ser man himmelen så stor som den är och allt ljus som strömmar ner över jorden.

Ett par år senare hade prins Eugen bestämt sig – han skulle låta uppföra en sommarbostad.

Jag har nu i alla fall beslutat att slå mig ner här och bygga mig en gård mitt ute på åkrarna på höjden här bredvid. – – – Jag tror jag fått ihop en trevlig byggnadsplan med gårdsanordningar och jag ritar allt själv, varenda detalj och håller också på långt in på natten, skrev han till målarvännen Richard Bergh.

I augusti 1916 stod Örgården, som bostaden kom att kallas, klar. Här fanns flera hus runt en stenlagd gårdsplan, bland annat ett generöst bostadshus med flera gästrum och en separat målarateljé. Bostaden var mycket olik hans vinterbostad Waldemarsudde och hade i hans ögon en ”sober enkelhet, fri från all prakt” som tilltalade honom.

Konstnärligt fascinerades prins Eugen av det öppna landskapet, av traktens gula höstackar och av de omväxlande väderförhållandena runt Örberga. De vida slätterna och den låga horisonten innebar att moln och skyar blev särskilt framträdande och möjliga att både studera och tolka måleriskt. Somrarna fylldes av arbete men också av glatt umgänge med gästande släktingar och vänner.

I utställningen, som visas i det så kallade Bernadotterummet fram tom 14 april, berättar ett urval av målningar samt fotografier från Örgården, tagna av prinsen själv och av andra, om hans många givande somrar på Örgården.