Under våren och sommaren visas en utställning med ett urval unika smycken och skulpturala verk av silversmeden Lars Arby (1933–2002) i dialog med tre i dag verksamma silversmeder, Caroline Lindholm, Pernilla Sylwan och August Happ. Liksom Arbys experimentella silversmide, utgår de idag verksamma smederna i hög utsträckning från naturen och det personliga berättandet som inspirationskällor. Samtliga utställda smeder är, eller har varit, medlemmar i Nutida Svenskt Silver.

Nutida Svenskt Silver bildades 1963 och har som målsättning att främja svenskt konstnärligt silver- och guldsmide. Medlemmar i Nutida Svenskt Silver är utvalda av en granskningsjury och har en mycket hög konstnärlig höjd och en stor hantverksskicklighet.

”Det är en stor glädje för Waldemarsudde att få presentera en spännande dialog mellan Lars Arbys experimentella silversmide och ett urval av corpus och silversmycken av tre framstående silversmeder från idag. Här finns gemensamma beröringspunkter men också unika uttryck. Särskilt glädjande är att de tre nu verksamma silversmederna Caroline Lindholm, Pernilla Sylwan och August Happ bidrar med helt nya verk som har skapats specifikt till utställningen, varav ett antal har direkta kopplingar till Waldemarsudde. Gemensamt för alla fyra silversmeder i vår utställning är även kopplingen till föreningen Nutida Svenskt Silver, vars betydande insatser för svenskt silver- och guldsmide varit inspirerande i utställningsarbetet”, säger museichef Karin Sidén.

Utställningen visas i Bernadotterummet.

Medverkande smeder:

Lars Arby, född i Johanneberg 1933, utexaminerades från Konstfack i Stockholm 1956 för att därefter studera vid Konstindustriskolan i Göteborg fram till 1958. Han blev medlem i Nutida Svenskt Silver redan 1964, ett år efter föreningens bildande, och drev egen verksamhet som formgivare och silversmed fram till sin bortgång i Göteborg 2002. Lars Arby kom under 1960- och 70-talen att anamma tidens mer experimentella förhållningssätt till silversmide som konstform och teknik. Han menade själv att han arbetade i opposition mot funktionalismens strama form och släta ytor. Arbys arbetssätt med silvret var okonventionellt och han lät sig inte styras av dess begränsningar, utan kom ofta att svetsa, emaljera och ciselera sina verk. Arbys arbeten har ofta naturen, det personliga och berättandet som utgångspunkt. Fjällvärldens landskap och vegetation samt olika djur hör till hans inspirationskällor, men också samisk konst och hantverk. Lars Arby är bland annat representerad vid Nationalmuseum, Röhsska museet, Helsingborgs museum och Sundsvalls museum.

Caroline Lindholm (f. 1968) inspireras av naturen och Art Nouveau samt arbetar ofta med att omvandla vardagliga bruksföremål till stilfulla konstverk i ädla metaller. I utställningen knyter till exempel skålen ”bordsmöbel” an till både Art Nouveau och det vardagliga föremålet. Här återfinns också flera corpusobjekt, där Caroline har utgått från olika sorters löv, där de utsågade och etsade silverbladen är resultatet av en lång hantverksprocess i många steg. Till utställningen har hon skapat två nya verk; en utsökt olivoljekanna och ett lönnbladsfat med hållare som kan leda associationen till äldre kakfat.

Pernilla Sylwan (f. 1969) inspireras bland annat av den vilda naturen, vilket syns i hennes smyckekonst, corpus och ljuskronor. Såväl hennes corpusobjekt som smycken är ofta spretiga, kantiga, vassa och ostyriga, men samtidigt stilfulla och i viss mån strama. Pernilla funderar över den modernistiska synen less is more, som genomsyrade utbildningen när hon gick på Konstfack, och ställer sig frågan: Is less more? Hon vill inte lägga någon värdering vid varken ”less” eller ”more” – det ena behöver inte utesluta det andra. Till utställningen har hon skapat två nya kannor samt en ljusskulptur med lampknoppar i glas, som gestaltar denna inställning.

August Happ (f. 1980) arbetar främst med corpusobjekt och inspireras av forntida kulturer och äldre smidestekniker. Han strävar efter att materialet och ytan ska kännas tidlös och vill kombinera symmetri och harmoni med känslor av obehag och bräcklighet. August, som själv genomgått en stor benoperation, jämför processen av ett objekts tillblivelse med den egna kroppens förändringar. I utställningen ger silverobjektet External Fixation, där formen av ett spjälat ben antyds, uttryck för detta. August arbetar med varmsmide, som är en av de äldsta och mest svårbemästrade teknikerna – en personlig utmaning för honom där han vill bevisa sin förmåga. Till denna utställning har han utfört ett nytt verk, som han kallar Rönnbärsskålen 2.0, där han har inspirerats av prins Eugens kända silverskål ”Rönnbärsskålen” från 1897.